Second Life, den virituella världen där du kan göra i princip vad du vill... utom vara otrogen uppenbarligen.
Ett par som först träffades på internet och som sedan hade ett bröllop både i Första Livet men också i Second Life har nu alltså brutit upp då kvinnan sett att mannen umgåtts lite väl närgånget med sitt alterego i Second Life tillsammans med en annan avatar.
Nu för tiden är det väl inte så ovanligt att människor hittar en partner på internet, men jag kan ändå inte hålla mig ifrån förundras över dessa människor och hur de tänker. Jag har själv aldrig provat Second Life och är inte heller har jag fastnat i WoW-träsket som jag brukar kalla det (provade men jag tröttnade snabbt, som tur är!).
Troligen är det min Utopia period som gjort mig fördomsfull och bitter på sådan typ av aktiviteter. Utopia spelade jag i ett flertal år men insåg, kanske lite väl sent, att det var totalt ovärt det att lägga så stor tid på mitt liv med att spela ett spel.
Smaken är ju som baken heter ju det gamla utnötta talesättet så folk får ju naturigtvis bestämma själv vad de tycker är roligt och vad de vill lägga tid på, men jag tar ändå gärna chansen att retas lite med mina WoW spelande vänner när helst tillfälle ges. :P
Tillbaka till artikeln, vad hände sen? Jo kvinnan hittade en ny partner genom World of Warcraft, naturligtvis. The Internet giveth, the Internet taketh. Cirkeln sluten. :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar