First Nordic Service Design Conference

Sitter nu på ett hotell i Oslo där jag ska delta på en konferens i tjänstedesign som pågår i dagarna tre.

Schemat är späckat med saker att se och titta på i tre dagar. Första dagen är en "business dag". Det är idag. Då ska vi lyssna till exempel Ericsson, Live|Work, Design Council och mina förhandsfavoriter Adaptive Path om vad de sysslar med inom tjänster och tjänstedesign.

Dag två är en workshop dag där ett flertal olika workshops körs parallellt, hoppas att man väljer någon bra!

Dag tre är kanske mest spännande, research dagen. Konferensartikel har skickats in och ska presenteras. Ska hålla en tjugo minuters presentation med tio minuters frågestund på det arbete som jag och några andra studenter har jobbat med.

Fyller år gör jag på samma dag också, känns inte som att jag har tid att tänka på det förrän jag har presenterat klart. Självklart är min presentation på slutet av dag tre, suck.

Spotify och auditiv terrorekonomi

Har ett längre tag varit en flitig användare av Spotify, gratis varianten.

Nu i dagarna fick jag dock nog av reklamvarianten av Spotify. Spotify vill verkligen att jag ska betala för spotify, annars hade de aldrig terroriserat mig med reklam om att byta till Spotify Premium. Reklamen kommer inte så ofta, även om den verkar komma bra mycket oftare på helgerna då man kanske använder Spotify mest. När reklamen väl dyker upp kommer den ofta jävligt olägligt eller är helt enkelt bara så jävla jobbig att lyssna på att man gärna vill sänka volymen eller stänga av allt. Spotify har ju däremot i sin evinnerliga visdom gjort så att reklamen pausar om man drar ned volymen. Tack så jävla mycket.

Droppen som fick bägaren att rinna över så att säga var när jag stod och diskade en dag och spelade schysst musik med rätt så hög volym (måste ju överrösta kranen och slamret från diskningen). Då slår reklamen igång för fulla muggar och toktanten på reklamen verkligen skriker ut i högtalarna om att hon är sjukt ledsen för att hon stör men att jag VERKLIGEN borde betala för spotify. Det var inte långt ifrån att det hade blivit porslinskatastrof i köket just då. Kroppen verkligen bad om att släppa allt och kasta sig över volymkontrollen i vardagsrummet.

Därför kände jag att 99 kronor i månaden är ett litet pris att betala för att slippa den auditiva terrorn. Vissa skulle kanske föreslå att jag sänker volymen istället men då finns det ju knappt anledning att lyssna på musik överhuvudtaget.

Kundkontakt - ett explosivt möte

Alla som nån gång jobbat inom detaljhandeln eller annan bransch som tillför elementet kunder har ofta varit med om mer eller mindre intressanta (läs knäppa) kundupplevelser.

En sådan inträffade i förra veckan en kollega till mig och gick till så här:

Kollegan står och diskuterar med en kund om IP-telefoni då kunden i fråga ringer väldigt mycket utomlands och vill komma billigt undan. Efter lite prat föreslår kollegan att kunden kanske helt enkelt skulle prova på Skype då detta troligtvis är det billigaste alternativet.

Då tappar kunden fattningen totalt! Tappar sin korg med varor på golvet och utbrister, på sämsta tänkbara halmstadsdialekt, högt så halva butiken hör: "SKYYYYPE!? DET KOOOOOOKAR I MIIG NÄR DU SÄGER SÅÅÅ!"

Sedan fortsätter kunden skrika om att Skype-folket är skyldig honom pengar och om han visste vart de bodde skulle han skicka polisen på dem! Skype har tydligen förstört hans dator, bland annat genom att göra om alla hans fil-ikoner till svenska flaggan...

Kollegan blir chockad men samtidigt väldigt road av detta uppträdande och försöker verkligen låta bli att skratta, vilket inte är lätt när både kunder och andra kollegor står i butiken och skrattar i bakgrunden, så kunden inte ser.

Kollegan lyckas till slut lugna ned kunden och försöker istället komma med ett nytt förslag för att fort som tusan fly undan allt tal om Skype. Kollegan föreslår att han kanske skulle prova på Microsoft MSN istället?
Då utbryter nästa högljudda harang, på lika humoristiskt breda halmstadsdialekt om hur Microsoft är monopolsvin och andra mindre trevliga beskrivningar.

Att jobba i butik kan ibland liknas vid att jobba i ett minfält, man vet inte vem eller vad som kommer explodera härnäst. Inte tusan får man nån minröjarutrustning för att få en sportslig chans att undvika minorna heller!

Ny mobil revisited

Efter lite mer noggrann undersökning inser jag nu att W302:an inte alls är likadan som de lite dyrare Walkman mobilerna då denna modell har ett Sagem chip i sig och inget interfacestöd så det går inte att kan synka mobilen med datorn.

Hade inte alls förväntat mig att Sony Ericsson skulle välja att superbanta sina mobiler SÅ mycket faktiskt. Läxan lärd. Läs alltid reviews mycket noggrannt innan köp.

Dags att dö av självhat nu?

Ny mobil

Har en längre tid funderat på att skaffa mig en ny mobil då min gamla Motorola RAZR börjat känna sig trött på livet. Även om gamla bettan hade sina svagheter gillade jag den ändå rätt mycket.

Troligtvis den tunnaste mobilen på marknaden då när jag köpte den för en så där tre år sedan vilket vägde tungt på creddkontot. Surf och bluetooth var saker den sa att den kunde men lyckades dölja det för mig in i det sista.

Beslutet att skaffa ny mobil påskyndades plötsligt och ofrivilligt då jag och P vetenskapligen bevisade att telefonen inte klarade av att slitas åt två olika håll samtidigt. Resultatet blev två ungefär lika stora delar mobil i handen och en ganska upprörd ägare. Ännu en myt bustad!

Som substitut till den dag då jag känner mig ekonomiskt tillrättalagd nog att skaffa en Iphone/Pre/HTC Magic fick det bli en Sony Ericsson W302. Enkel mobil för cirka tusenlappen med de mest vanliga funktionerna den moderna människan kan tänkas behöva utan att börja blanda in orden touch, wifi och andra "på tapeten" uttryck.




Interaktionsdesignern och konsumenten i mig gnyr lite dock när jag går igenom telefonens funktioner och menyer. Jag har till exempel endast ett enda alarm, inte fem som brukar vara vanligt förekommande, till exempel i W850 som jag fick låna ett par dagar innan W302:an kom in i mitt liv (Tack!). Knappen för att sätta på larmet heter enkelt nog "Sätt på" men gör jag detta och ska sedan inaktivera larmet heter knappen nu istället "Stäng", vilket lätt kan missuppfattas att stänga menyn eller dylikt. Vad hände? Beslutade någon att döpa alarmaktiveringen till "Sätt på" och kom sedan på att "Sätt av" låter konstigt? Inte en tanke på att döpa om till Aktivera/Inaktivera, nä nä, så lätt ska det inte vara. "Stäng" ska det heta!

En annan sak jag upptäckte var att kalenderfunktionen har förinställda kategorier som Möte, Möte, Födelsedag, Semester osv... Nej, jag skrev inte Möte två ggr av misstag. Den som gjorde mjukvaran till telefonen tyckte tydligen att det finns två olika sorts möten men ingen uppenbar skillnad mellan de två. Suck.

Har man väl lagt in lite olika kalenderhändelser i kalendern (med olika kategorier) visas inte detta heller på något sätt i kalenderns veckovy. Utseendemässigt liknar den Google Calender lite grann som jag använder men alla olika kategorier som fanns att använda visas på samma sätt, med blå markering som spänner över den tid som "Mötet" upptar. Vill jag lite snabbt gå igenom veckans alla händelser tror jag mig kunna se en betydelse i att särskilja alla tråkiga möten från tex "Fest med gänget". Har jag möten 24/7 kan det ju lätt slinka igenom en födelsedag och därmed missa att köpa present. Inte för att jag nu nånsin skulle missa en födelsedag, men... :)

Överlag är jag nog ändå ganska nöjd med telefonen och jag får väl acceptera att superenkla mjukvarugrejer kostar 1000 spänn extra om man vill ha dessa. Telefonen är ju ändå väldigt snygg enligt mig och framförallt, tunn. :)

Börjar direkt!

Kan börja min nystart av bloggen genom att dela med mig av en insikt jag hade häromdagen.

Jag och några kompisar satt på McDonalds, bara för att Big Tasty återkommit i sortimentet - finnas annars ingen bra anledning att vistas där, och vi pratade om mångt och mycket. Något vi pratade mycket om var IT-sektorn då vi snart allihopa är utexaminerade och förhoppningsvis i en snar och ljus framtid jobbar inom den.

Av någon anledning kom vi in på konsultfirmor inom mjukvaruutveckling. Plötsligt hade vi kommit till en stor och viktig insikt! Dessa konsultfirmor, om man försöker hitta en yrkeskategori som liknar dem utanför IT-sektorn, är lastbilschaufförer.

Jag säger det igen. Lastbilschaufförer. Smaka på ordet. Ringer det en klocka av igenkännelse? Inte? Då ska jag förklara.

Det är inte någon klurig metafor om att chaufförer liksom programmerare fraktar "resurser" eller nåt annat lurigt. Nej. Programmerare liksom lastbilschaufförerna kan ha den där attityden om att bara jag gör mitt jobb "typ" så ska kunden vara nöjd.

"Jaså du ville inte att jag skulle tömma det här lasset med grus över alla de här cyklarna? Jaha, men nu är det ju redan tömt, inte mitt problem!"

Det samma skulle man kunna säga om konsultfirmor som kokar ihop en soppa av nån ohygglig mjukvara/gränssnitt och menar på att det kommer funka utmärkt, bara man kisar lite och tittar på det i rätt ljus eller nåt annat oerhört drygt.

Detta tyckte vi var en oerhört rolig liknelse! Det skulle ju förstås kunna vara så att man helt enkelt var tvungen vara där för att inse det roliga. Det skulle ju också kunna vara så att vi faktiskt är mycket trasiga människor som flabbar åt sånt här. :)

Det får mig att tänka på Henrik Schyfferts The 90's när han pratar om hur hans ironi växte fram av att hans föräldrageneration var så jäkla torra och tråkiga så barnen började ironisera föräldrarnas humor. Var det där skämtet om lastbilschaufförer ungefär lika kul som "Det går lika bra med zelleri"? Eller än värre, sämre än det skämtet?

Jag är rädd för att ta reda på det ärligt talat.

Bloggen som gud glömde

Insåg för ett tag sedan att jag inte bloggat på väldigt länge. Det är nog lika delar att jag inte riktigt vetat vad jag vill göra med bloggen och att jag istället för att blogga använde mig av andra medier som Facebook och Google Reader för att förmedla intressanta och inte-lika-intressanta saker.

Ska försöka bättra mig!